Lilla katten

För ett halvår sedan började tjatet. ”Snälla mamma, kan vi inte skaffa en katt? Snääääälllaaaaaa…!” Många nej blev till ett nja till ett kanske till ett ska tänka på det till ett ja. Inti är allergisk så nu började sökandet efter den minst allergiframkallande rasen. Vi träffade sibirisk katt. De var skithäftiga och stora som större barn. Ingen allergisk reaktion. Men mannen sa nej. Absolut inte denna stora hårboll! Vi letade vidare. Nästa alternativ var Cornish Rex. Motvikten till sibirisk katt. Nästan inget hår, smala, speciella. Maken sa ja. Barnet som ville ha katt mest sa nej. Den var för ful. Men när sanningen blev helt klar; en Cornish eller ingen, var valet inte svårt. Vi började leta på efter en unge som ville komma till oss. Hittade en liten fining i Södermanland. Passade tidsmässigt då jag då var sjukskriven 75%. Vi åkte och hälsade på. Vi fastnade för lilla fina Kahn. Svart nos och en profil som en kunglighet. Så fin. Vi hämtade honom för snart 4 veckor sedan. Han var lite orolig första natten och dagen, men hittade sin plats hos oss. Efter ngn vecka fick han diarré. Inte konstigt tänkte jag. Han har ju ändå flyttat från hela sin kattfamilj till oss. Den var envis och stannade ngr dagar. Jag blev orolig. Kände nog att ngt var knas ändå. Men så blev det bra igen och oron släppte. Men så förra helgen slutade han leka. Han var inte slö, men inte pigg heller. Åt mindre. Fick diarré igen. Jag gick t veterinären med honom. De tog blodprov på honom. Anemi och höga halter av protein i blodet. Vi blev skickade vidare till ett djursjukhus. Han blev inskriven med stark misstanke om den elaka virussjukdomen FIP. De gjorde ultraljud i magen som visade på vätska i buken. De ville göra ett vätsketest i buken i fredags, men försäkringsbolaget tog så lång tid på sig att de inte hann. I lördags fick han permiss. Vi hämtade hem honom på eftermiddagen. Han åt inget förrän sent på kvällen. Under natten fick han diarré igen, kräktes och på morgonen kissade han på sig i sängen och bara låg på sidan bredvid kisset. Vi fick åka in akut igen. 

Idag hälsade vi på en kort stund. Han bor i en kuvös för han kan inte hålla värmen, får medicin mot diarrén, dropp mot uttorkning och glukos intravenöst för att inte krascha. Så vi fick ha honom i knät i en filt med värmeplatta under honom en kort stund så han inte skulle krascha igen. De vet inte vad det beror på. Men att se våran fina lilla katt så dålig är hjärtskärande. Han skulle ju vara här i soffan med mig. Spinna och ligga på min mage. Stryka sig mot oss, jama efter mat och leka med den lilla tofsgrejen vi köpt! Inte ligga på IVA och kämpa för sitt liv! 

Livet blir aldrig som man tänkt sig. Så är det. Jag hoppas Kahn kryar på sig och blir återställd. Men han är så liten, bara 3,5 månader. Frågan är hur länge han orkar. Det är bara benen kvar av honom. Så smal är han. Om det är FIP går det inte att göra något. Den är dödlig.