Jag är sjukskriven sedan mitten av November. Allt snurrade för fort; tankarna i huvudet, allt som hände under 2016 medan min hjärna och kropp jobbade i slowmotion. Det gick inte till sist. Såklart. Är fortfarande inte bra. Jag borde ha lärt mig. Jag borde stannat upp. Jag gjorde det. Fast för lite. För mjukt. På slutet på jobbet hatade jag att vara där. All kreativitet och lust att fota hade försvunnit. Det är nackdelen med att förvandla sin älskade hobby till yrke. Det är priset om det går åt helvete. Det som var mitt andningshål och glädje när allt annat är pissigt kan försvinna. Den upptäckten är en stor sorg. Men för ngn vecka sedan blev jag inspirerad av min kusin som gjort fotobok över året som gått. Jag satte mig ner och började greja. Såg att jag kan ju faktiskt ta bra bilder. Såg glädje i bilderna. Kreativitet. Under tiden jag gjorde fotobok för 2016 så kom saknaden och lusten tillbaka. Lusten att sitta även nästa år och göra en för 2017. Alltså kom längtan efter att ta bilder. Men när man som jag är fotograf till yrket kan det lätt låsa sig i prestige. Att alla bilder måste vara perfekta. Därför har jag nu tänkt att jag varje dag i en veckas tid(måste ha mål som känns realistiska, annars blir det bakslag och ledsamt)ska ta en bild varje dag och publicera här på bloggen. det spelar ingen roll om det är med mobilen eller med kameran. Bara det blir en bild. På det sättet hoppas jag det ska lossna lite. Ett steg framåt mot att återerövra lusten till fotografering. Det här är dagens bild:
I huvudet på Zoila 