Sedan tre veckor tillbaka har jag tagit ett uppehåll med sociala medier. Helt plötsligt kände ja bara att det inte gav mig något. Jag satt bara och scrollade bort min tid. Så jag tänkte att jag skulle passa på under semestern att ta en paus. Har inte bestämt hur länge det ska vara, men eftersom jag jobbar med det kommer jag ju behöva använda dem igen. Och eftersom det ofta är en rörlig gräns mellan privat och jobb vad gäller sociala medier så behöver jag både mitt privata konto och jobbkonto.
Jag tänker att ha uppehåll fram till jag börjar jobba efter min andra semesterperiod, vilket är i mitten av augusti.
Jag vet dock inte vad målet är egentligen. Kanske för att fundera på vad de egentligen ger mig, hur mycket tid jag lägger på dem, vad gör jag med tiden som blivit över? Och hur vill jag använda dem när jag börjar kolla igen. Och kanske vad det här gjort med mitt psykiska mående att inte veta vad alla gör hela tiden, känns att den första tanken är att lägga ut allt jag själv gör på morgon av plattformarna.
Jag var på en fest för jag som vanligt fotade. Mina vänner undrade varför, när jag ändå inte hade någonstans att lägga ut dem. Det är altså konstigt att vilja spara ögonblick för ett eget minne, utan att dela det med andra. Så konstigt. Att bilder inte tas i första hand för ens egen skull utan för andras.
Misstolka mig fel. Jag älskar sociala medier och vad de kan göra. Men det är även skönt att bara göra saker för mig. Inte att dela dem med andra.
I huvudet på Zoila 