Skitlukt

on

Gödsel. Jag stannar upp på gångvägen. Drar in luften i näsan i ett djupt andetag. Det sticker till lite. Men det doftar så gott. Jag blundar. Och plötsligt är jag där i byn i skogen. I tiden då pappa, mamma, morfar, Britta och alla andra som gjort mig till mig finns kvar. Jag cyklar på våtgrusiga vägar och överallt luktar det gödsel från åkrarna runt om byn. Boden Hjalmarsson har varit ute och spridit dyngan. Nästa ögonblick är jag med näsan i en mjuk vit päls. Jag har precis fått min kattunge. Han är vit med skär liten nos och heter Trisse. Jag är 9 år och kan inte låta bli att gång på gång lyfta upp honom ur kartongen han kommit i. Hela han luktar gödsel. Han kommer från bondgården en bit bort. Hans något sträva päls sticker och kittlar mig i näsan när jag sniffar på honom. Han luktar så gott. Han är så varm. Men rädd. Jamar och piper och funderar på var hans kartfamilj tog vägen. Fattar inte var han kommit. Jag älskar honom från första sekunden jag ser honom.

 Jag älskar tiderna på året då åkrarna runt mig gödslas. Den lukten är hemma för mig. Trygghet. Barndom. En sorgelös tid då inget var svårt eller komplicerat. Det är Ring så spelar vi på radion på lördagar, det är mamma som gnolar på någon 50-tals låt eller tillochmed 40-tals låt när hon putsar fönstren eller dammar lägenheten med dammtrasan. Alla fanns då. Det var mamma, pappa, Trisse och jag. 

Nu är det bara mamma och jag kvar. Så när barnen gnäller på att det stinker bajs stannar jag upp, tar ett djupt djupt andetag, blundar och gör en tidsresa. Ler för mig själv och känner mig lycklig. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s