Magen 

on

Just nu är vi inte världens bästa kompisar. Det började nog egentligen förra helgen. Den där känslan som kommer i kroppen när allt inte är helt okej och som alltid slutar med magont om jag inte lyckas häva den med lugn och bra mat. Måndagen var usel och på tisdag direkt efter lunch kom den. Magontet. 

Det är inte så att jag är förvånad. Efter flera veckors tuff stämning på jobbet och en obalans hemma med barn som är skoltrötta och bråkar med varandra. Det går liksom inte när det är oroligt på två fronter. En front fixar jag hyfsat länge, men två går inte. Så när magontet exploderade i tisdags och inte gav med sig trots alvedon och massage och värme och vila sjukskrev jag mig. Och jag visste nog innerst inne att jag skulle behöva stanna hemma hela veckan redan då. Så idag efter att kroppen verkligen krävt att jag ska ta det lugnt skjutsade jag en son t kalas i Skäris. Det tog ca 30 minuter sedan kände jag den komma igen. Tog mig hem igen varpå jag slocknade i soffan som om jag inte sovit på hela natten. Som om kroppen måste stänga ner sig själv för att göra en omstart på systemet. För att reboota det som var trasigt. Nu när jag vaknade känner jag mig enormt trött, men magontet borta. Bara baksmällan kvar; matt, törstig som en gnu och dålig smak i munnen. 

Jag trodde jag var redo för verkligheten. Men inte. Fast bara det att jag inte längtade efter Zumba idag heller borde gjort det hela tydligare.

Det blir fler timmar i soffan. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s